Den stora dagen - BF!

Yes, idag är det då dags enligt den förutbestämda planen. 29 december var det sagt! Har dock inte känt av någonting än och då går jag verkligen och känner efter. =) Därför tror jag inte att det kommer att bli av idag - men man ska aldrig säga aldrig!

Några bestämda planer har vi inte vågat göra upp för nyår, vi vet ju inte riktigt vart vi kommer att befinna oss... Men vi har börjat planera lite nyårsmat som eventuellt ska ätas här hemma och en stor oxfilé ligger i frysen! Tror att maten kommer att bli riktigt god så jag känner att jag gärna hade hunnit med att äta den innan det är dags! Vi får se om så blir fallet...

Jag har verkligen käkat precis allt jag velat under graviditeten (ok, självklart inte sådant som jag inte har fått äta pga graviditeten, men ni förstår vad jag menar) och det är jag glad för då jag mått så bra hela tiden! Tänkte efter lite extra vid något tillfälle när jag själv kände att det blev lite väl mycket onyttigheter men annars har jag verkligen varit matglad! Hur mycket som beror på maten och hur mycket som beror på bebis vet jag inte men 20 kg har jag gått upp! Känns lite overkligt: 20 kg!! Tror dock att en stor del av denna vikt kommer att försvinna ganska snabbt men det är faktiskt ingenting som bekymrar mig. Jag har verkligen ätit betydligt mycket mer och framförallt bättre mat sedan jag blev gravid. Jag har inte haft några cravings utan har ätit lite (eller mycket var det kanske...) av allt och jag tror att det kan ha bidragit till att jag mått så bra! Alla värden har varit bra hela tiden och jag har inte behövt äta några tillskott överhuvudtaget! Fast lite tur kanske jag också har haft, vad vet jag...

Barnmorskan varnade dock lite igår när jag var där att jag skulle passa mig för att dricka överdrivet mycket vatten eller äta för mycket frukt! Detta på grund av att jag blivit extra törstig på slutet. Men jag behöver inte mer vatten än vanligt och därför ska jag inte heller dricka mer. Då binder bara kroppen upp extra vätska i kroppen. Frukt skulle jag hålla mig till 2-3/dag men det är ungefär vad jag äter nu så det var ok! Haha, annars kan man tro att just frukt och vatten skulle vara superbra men så var det inte. Lagom är nog bäst vad gäller det mesta! 

Haha, det blev ett mat/gravid -inlägg, beror nog på att jag är så sugen på den där nyårsmaten! =)


Nyårsmiddag förra året. Då var det
Ki som hade en liten en i magen! =)


Jag och älsklingen, förra nyår! <3


Ready to pop!

Jag är redo! Jag läste någonstans att man skulle bestämma sig för att man var redo att föda och då kunde även allting sätta igång! Så jag säger det igen, jag är redo! Nu vill jag träffa den som bott därinne i magen de senaste 9 månaderna!



Vecka 39.


Att vänta...

Det känns för tillfället som att jag lever i en bubbla. Sovmorgon varje morgon. Sedan lite småfix hemma, en fika, en sväng på stan, lite läsning eller liknande på dagarna. Tv på kvällarna och sen var det dags för att sova igen. Egentligen ingenting konstigt när man är ledig! Då får väl dagarna vara lite slappa och kravlösa?! Grejen är att mitt i allt det här har jag börjat att vänta. Det är två veckor kvar men egentligen är det bara ett datum. Det kan hända saker både före och efter det utsatta datumet. Jag mår jättebra och vad jag vet är det ingenting som talar för att bebis vill komma ut tidigare. Men det vet man ju inte... Så därför väntar jag. Ifall att... Eftersom jag mår bra har jag egentligen ingenting emot att vänta i två veckor till. Det är bara det att själva väntandet är lite jobbigt, måste ju ständigt vara beredd, ifall att. Fast lite spännande också! Och förväntansfullt...


Jag är nog inte ensam om att vänta. Kan tänka mig att många har börjat vänta på tomten också!


Hicka och funderingar...

Nyss hade bebis hicka. Hehe, var lite roligt, har inte känt det förut! Men nu "tickade" det i magen... =)

Föräldrakursen igår var bra. Både för mig och Kristofer. Blev direkt introducerade hur det kan gå till när bebis vill komma ut. Vad som händer när det väl sätter igång och hur förlossningen kan gå till. Bra att få se/höra om det men det är ingenting som jag ser fram emot. Jag längtar såklart tills jag får träffa bebis och har henne/honom hos oss. Men jag måste erkänna att jag är lite rädd inför förlossningen. Men vi kvinnor ska ju "vara gjorda" för att föda barn, även om det sker under stor smärta.

Jag känner dock att det är väldigt onödigt att jag går runt och oroar mig. Hur det går är ingenting jag kan påverka nu ändå...



Haha, skrev det jag skrivit hittills först. Sedan gick jag in på
familjeliv och såhär står det om vecka 34 (som jag är i nu - bara 6 veckor kvar!):

Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.




Vad lustigt att till och med tankar kan "styras" av kroppen och att det går att generalisera tankar som många människor tänker i liknande situationer. Det här med att vänta barn får verkligen upp ögonen för hur fantastisk en människokropp är som fungerar som den gör. Fascinerande!!

Vecka 31...



Bild på magen har efterfrågats så här kommer en! Är nu i vecka 31 och på
familjeliv.se står det så här:

Vecka 31

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker.
Om du har extra tungt arbete kan du ansöka om havandeskapspenning nu. Det gör du hos försäkringskassan.

Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.


Hm, jag tänker dock bortse från de krämpor som beskrivs. Har bestämt mig för att om jag nu mått så bra såhär långt kan jag lika gärna fortsätta att göra det tills förlossningen! =)


Allt från "jättemage" till "liten kula"...

Någonting som jag har märkt är väldigt vanligt när man är gravid är kommentarer om storleken på magen. Jag har absolut ingenting emot detta, alla får tycka precis vad de vill! Det är dock lustigt hur olika uppfattningar alla har! På samma vecka har jag hört flera som sagt "ååå, vilken liten kula du har! vaa? är det bara 10 (9 snart) veckor kvar? men då måste den vara väääldigt liten?". Faktiskt så var det en dag förra veckan som säkert 4 personer kom med liknande kommentarer. Sedan kan det gå några dagar så kommer nästa svärm med kommentarer "oj, vad det växer. vad stooor magen har blivit. vilken jättemage du har fått!" osv. Haha, kanske beror på vilka kläder jag har på mig? Eller så har alla helt enkelt olika uppfattningar!

Bara en liten reflektion!

Vaccinera sig mot svininfluensan när man är gravid??

Idag måste jag bestämma mig om jag ska vaccinera mig mot svininfluensan eller inte. Det känns helt omöjligt att veta vad som är rätt beslut. Jag har fått olika råd från typ hundrafemtielva personer som alla vet mer eller mindre om influensan, vaccinet, graviditet osv.

Gravida ligger i en riskgrupp på sådant sätt att vi lättare kan bli sjuka då vårat immunförsvar är försvagat under graviditeten. Risken för att bli smittad är således ganska stor och i slutet av graviditeten är tydligen även risken för att bli allvarligare sjuk något större.

Vad jag har läst om vaccinet kommer det inte i kontakt med fostret. Däremot förs de antikroppar som jag bildar vidare till fostret och därför kan även barnet att ha ett visst skydd mot smittan under de första månaderna då det kommit till världen.

Det som ändå gör mig tveksam är att inga tester har gjorts på gravida (av etiska skäl). Man verkar inte heller veta så mycket om just det här vaccinets biverkningar utan de som står uppradade handlar om biverkningar som kommit av det vaccinet som ligger som "förlaga" till detta vaccinet. Vad jag förstått rekommenderar man aldrig annars gravida att vaccinera sig. Dessutom innehåller vaccinet kvicksilver, dock i väldigt små mängder men ändå...

Ni kan läsa mer
här om ni är intresserade.

-----------------------------------------

Oj, nu ringde de från mödravården. Jag sa att jag skulle fundera över helgen och sen får jag själv ta kontakt med dem om jag vill bli vaccinerad... Men hur ska jag göra, det är frågan??

Sprattel, sprattel...

Här sitter jag och försöker att plugga! Även om jag "slank in" här nu så har det faktiskt gått ganska bra! Har fått ner ett par sidor så nu är det "bara" två-tre sidor kvar! Sedan har jag visserligen lite annat arbete kvar att göra men det ska nog ordna upp sig!

Tappade dock koncentrationen lite nyss då bebis gjorde kullerbyttor eller något liknande. Tycker att det är riktigt mysigt när man känner hur det rör sig därinne! Känns såklart lite underligt men som sagt, ändå mysigt! Bebis har även varit snäll än så länge och har (i princip) låtit bli att sparka hårt på känsliga ställen. Vissa stunder känns det dock bekvämare än andra men överlag verkar jag ha en riktigt snäll bebis! Jag har ju även mått så otroligt bra hela graviditeten så jag är väldigt nöjd! Nu är det visserligen några månader kvar och mycket kan hända... Men än känner jag mig både nöjd och relativt rörlig!

Nu blir det en fikapaus innan det är dags att plugga vidare!

 

Snart vecka 27!!

Nu börjar det ordna upp sig lite med designen här, eller vad tycker ni?! Tack snälla för hjälpen!! =)

Tänkte också bjuda på en liten "magbild". Inte den bästa men man ser ju iaf att magen är större än på bilden här nedan... Det finns ju en anledningen till det också... Shit, bara tre månader kvar nu!!

Vecka 26 (snart 27)